Cochabamba ar spannande, men en raggmunk vore anda fint..

Antligen har nedrakningen borjat pa allvar. Mindre an tre veckor kvar till hemkomst!
Nog for att de sista veckorna kommer innehalla mycket skoj, men nu vill jag faktiskt hem till viktor, familj, vanner, Sverige och en redig raggmunk med lingonsylt..

Samtidigt kommer man sakerligen att sakna det man aker ifran har. Man har lart kanna bade vuxna och barn som man lamnar bakom sig for att inte veta nar man kommer aterse om ens alls.. Tre veckor later inte mycket, men man hinner gora sig ganska hemmastadd pa den tiden, bade vad galler miljo och manniskor.

I helgen och borjan pa veckan hade vi finbesok har i Cochabamba; larare Gunilla och hennes dotter Clara som blivit som en i klassen halsade pa. Det var verkligen en hojdare. Dels nagot att se fram emot, dels lite uppmuntran och stod fran Gunilla och inte minst lite variation i vardagen. Det behover man alltid, var man an ar! Jag och Clara tog oss i sondags med hjalp av karta och hyffsat fungerande sunt fornuft till utgangspunkten for att ta sig upp till Jesusstatyn á la Rio de Janeiro. Den ligger med sina 34 meter mycket statligt belagen ca 265 meter over staden Cochabamba och ar faktiskt nagra meter hogre an den staty som finns i Rio(!) Klart att Cochabamba vill vara varst.

Val framme vid denna utgangsplats fann vi oss sta infor tva alternativ; ga trapporna eller ta liftarna for 3 bolivianos. Tro mig, 3 bolivianos ar ett MYCKET lagt pris i jamforelse med det pris man troligen skulle fatt betala om man valt trapporna. Med andra ord, vi valde liftar. En nervpirrande men vacker fard som gav en overblick over hela Cochabamba, for att inte namna den utsikt man bjods pa nar vi val var uppe och i niva med den enorma statyn.. Riktigt maktigt, bade statyn och vyerna over staden.

For ovrigt har det inte hant sa mycket denna vecka, vi har jobbat pa i biblioteket med barnen och gjort lite intervjuer for att kunna jobba med vart tema/projekt som jag och Carin agnar oss at under praktiktiden. Vi samlar, precis som de andra praktikparen som ar pa olika platser i Bolivia, pa oss information och intryck har som vi sedan ska sammanfatta och presentera infor gymnasieklasser nar vi kommer hem och tillbaka till skolan. Jag och Carin har ett tema som handlar om hur det ar att vaxa upp och leva i Alto Buena Vista som barn. Tiden har verkligen sprungit ivag har och det ar mycket vi skulle vilja hinna med som det tyvarr inte finns tid till, men vi gor vart basta den sista veckan nu for att samla pa oss sa mycket som mojligt..

"En helt vanlig dag pa eftermiddagsverksamheten. Pa fotot innan detta star alla alldeles stilla och ser allvarliga ut, men sekunden efter klicket ar det rusning fram mot kameran for att se hur det blev. Kameran ar minst sagt popular bland barnen.."

Idag. fredag den 13:e, har vi faktiskt tagit oss en enligt mig valfortjant paus fran projektet. Jag och Carin beger oss namligen alldeles strax mot Salar de Uyuni, den stora saltoknen. Forst reser vi med buss fyra timmar till Oruro, "festivalstaden", och sedan ar det sju timmars tagresa fram till Uyuni. Vi kommer fram sent ikvall for att sedan hela lordagen njuta av och beskada detta omtalade fenomen som vi hittills bara sett otroliga bilder av.
Hela sondagen kommer sedan vara en enda lang hemfard tillbaka mot Cochabamba innan vara sista tre dagar i Alto Buena Vista tar sin borjan pa mandag. Men, forst hoppas vi pa en hellyckad utflykt!

Jag onskar er en riktigt trevlig helg gott folk!
Kramers //Magdalena