Da var vi i Cochabamba, bara jag och Carin. Resten har akt till sina respektive projekt i La Paz och pa Isla del Sol. Bakom oss har vi alla lamnat Sucre och ett tva veckor langt och valdsamt vattenkrig. Jag har nog haft for mycket annat att beratta om for att namna denna vardagliga del av resan som i arlighetens namn, hur kul det an ma lata, mer eller mindre borjar driver mig till vansinne.
Det ar namligen El Carnaval i Bolivia. Sedan i torsdags fram till idag, tisdag, har karnevalen varit i full gang. Karnevalen innebar mycket skoj; folk ar allmant glada, dansar som galna genom stan i orakneliga karnevalstag, och umgas och festar tillsammans. Men, en ytterligare "detalj" som ar den mest markbara med El Carnaval ar alltsa att det pagar fullt vattenkrig langs gatorna.
Visst ar vattenkrig roligt, och for att forbereda folk ordentligt sa borjar man redan fira karnevalen ett par veckor i forvag, varfor vi har "deltagit" i detta vattenkrigandet anda sedan vi anlande till Sucre. Mindre roligt faktiskt. Nar val festivalen borjar blir dessutom krigandet bara intensivare for var dag.
Jag kan inte saga att jag har skrattat mig igenom tva veckor av en standig vetskap av att utgang genom dorren innebar dyblota klader. Stundtals har det dock varit underhallande.
I fredags gick vi med hela skolan dar vi pluggat spanska, larare, elever, ja alla, ut i ett alldeles eget karnevalstag med egen orkester och allt, de flesta deltagarna valutrustade med vattenballonger och vattenpistoler. Det blev en blot historia, minst sagt, men en upplevelse! Denise hade dock oturen att fa en stenhard vattenballong ratt i ogat vilket resulterade i att ogat blev ordentligt svullet och skiftade nagot i blatt. Inte en helt ofarlig tradition, denna El Carnaval.
I sondags var det ocksa dags for familjefest hemma hos mig, som har bott hos en av fyra sytrar vilka delar ett stort hus och innergard med sina respektive familjer. En trevlig historia det med. Jag stannade dock aktivt inne fran dansandet eftersom jag redan trottnat pa att byta klader och tankte att jag skulle fa slippa det en gang till. Det hjalpte dock inte som jag trott. Da det stora karnevalstaget atervande till garden, med deltagare mer eller mindre dyngsura, slangdes namligen alla en efter en i barnpoolen som hela tiden har statt mycket lagligt uppstalld pa garden, val fylld med vatten. Jag undslapp inte utan hamnade i poolen jag med.
Som sagt, lite galet och lite skojigt, men det ar verkligen extremt nu under karnevaldagarna och for en vanlig, aterhallssam och sansad Svensson-svensk som jag blir det tyvarr lite for mycket. Kultur, tradition och nya upplevelser i all ara. Men folk star overallt, pa bilflak, trottoarer och dorroppningar, redo med ballonger, pistoler och stora baljor med vatten, avsedda att kastas pa den olycklige som rakar ga i narheten, finkladd eller inte, packad med ryggsack eller inte, utrustad med kamera eller inte, du blir blot! Det finns verkligen ingen lag, ingen hansyn, inga undantag. Hela familjer, unga som gamla, alla bade bloter ner och blir blota. En sak som karnevalen i alla fall har lart mig ar ett nytt spanskt ord; mojada = dyblot.. Jag och Carin ar som sagt vid det har laget ratt trotta pa att standigt oroa oss for att bli nerdrankta. Skont att vi aker fran Sucre nu tankte vi darfor igar kvall nar vi satte oss pa nattbussen mot Cochabamba och vart 3-veckorsprojekt har. Men, vi har markt efter idag, att det inte ar over riktigt an..
Klockan 6 imorse var vi i alla fall framme i Cochabamba och Anna, var hollandska handledare som bott har i 11 ar, kom och hamtade upp oss med sin minibuss. Hon verkar vara en "sprallig" kvinna i 50-arsaldern som forst snabbt visade oss skolan dar vi ska praktisera och sedan tog oss till familjen dar vi ska bo nu under dessa veckor. En trevlig familj pa fem personer, mamma Helen, pappa Leonardo och tre barn som ar 2, 6 och 8 ar gamla och valdigt nyfikna; Ibet, Cesar och Brian. Jag tror jag och Carin kommer trivas har. Det ar helt okej standard, nastan battre an vi hade forberett oss pa. Lite anpassning ingar dock, det finns namligen inget rinnande vatten. Jag har redan klarat att tvatta haret under hink, med viss assistans fran Carin, och kande mig ganska nojd med det. Man maste fa ge sig sjalv berom for de sma sakerna..
Jag och Carin sitter nu och bloggar lite, pa familjens nystartade internetcafé. Nastan for bra for att vara sant, att vi har internet vagg i vagg med vart sovrum. Med andra ord sa kommer jag kunna halla uppdaterat i bloggen i alla fall!
Ytterligare ett maratoninlagg fran Bolivia. Jag ska forsoka bli battre pa att uppdatera lite at gangen, men jag har svart for att vara kortfattad, ett for manga av er valbekant problem nar det galler mig.. Jag hoppas i alla fall att ni har gladje av att lasa sa som jag har av att skriva!
Massa kramar fran mig harifran mitt nya hem; Cochabamba.
Maggan! Harligt att hora av dig, vad kul att ni trivs och ar behovda! Vi stannar pa chasqui efter ett smarre krismote med samtlig personal, det var visst inte sa poppis att vi namnde att det fanns mer behovande projekt och saledes har vi nu agendan ganska full. Nar det inte finns barn har pa centret foljer vi med pa moten, till skolor for att beratta om verksamheten osv. Vi far se mycket olika saker med andra ord och kanner oss numera nojda! Imorn ska jag cykla dodens vag om inget stoppar mig, ska bli kick ass banana! Fortsatt kampa och ha det fint! besitos
SvaraRadera