And now, we´ve flown..

Ja, då var vi här.. I Sydamerika, på Anderna, i Bolivia! Det måste erkännas att det är svårt att ta in att vi faktiskt befinner oss på andra sidan Atlanten, att vi nu har påbörjat resan som vi pratat om, förberett, och haft i centrum så länge. Det har hela tiden känts som något som ligger långt fram i tiden och som aldrig riktigt skulle komma nära. Men, se det gjorde det. Resan, Bolivia, La Paz, den stora upplevelsen, allt det är här, alldeles just nu, och jag försöker förstå det.

Känslan när vi klev av planet var helt otrolig. Vi åkte hemifrån onsdag natt i det slaskigaste av snöovader och klev, ett och ett halvt dygn senare efter 18 timmars sittande på tre olika flyg, ut i en gassande morgonsol utanför El Altos flygplats. Med solskyddsfaktor 30 i ansiktet, lite faktor 50 på näsan, ett förvirrat huvud samt en välanvand och rastlös sätesmuskel klev jag ut och blev alldeles lycklig. Exotiskt, det var det första ordet som dök upp i min dåsiga hjärna. Det var klarblå himmel, kraftigt solsken trots att klockan var 7 på morgonen och vacker grönska stod i förgrunden av snöklädda bergstoppar.. Jag blev faktiskt överraskad av det jag såg. Jag hade förväntat mig ett kalt, hårt och slitet landskap. Det med tanke på att El Alto är den fattiga före detta förorten, men numera staden, som i storlek med sina en miljon invånare faktiskt har gått om huvudstaden La Paz. På vägen från El Alto och dess 4000 meter över havet ner mot La Paz såg man dock, tyvärr, tydligt de tecken på fattigdom som man andå hade ställt in sig på att se här. Fotona får jag lägga till senare eftersom min kamera alternativt datorn här (eller båda två) strejkar för tillfället. Men, ett tips, här finns en bra artikel om El Alto for den som är intresserad: http://ubv.se/tidskriftenla/762/el-alto-lantisarnas-snabbvaexande-stad

Väl nere i La Paz ställde vi av vår packning på hotellet som vi bokat, ett mysigt litet ställe i La Paz centrum. Sen var det frukost som stod först på prioriteringslistan, en välbehovd sådan. Resten av dagen tog vi oss runt i stan så gott vi kunde for att utforska, och jaga boliviansk telefon och telefonkort. Något som visade sig vara knepigare an väntat, de flesta mobilerna är begagnade och har, som vi fått erfara, ett begränsat fungerande.
Vi fick känna av höjdens effekter, vissa mer än andra eftersom det är väldigt individuellt hur man påverkas. Efter 20 meter i minsta lutning gick i alla fall hjärtat på högvarv, och andfådd blev man så fort man yttrade ett par ord samtidigt som man gick.

Igår kväll var alla helt galet trötta, kanske inte så konstigt med tanke på resan och de extrema forhållandena här, för att inte nämna alla intryck. Vi åt ändå alla en god och mysig middag tillsammans innan vi, tröttare och tyngre i huvudet än jag kan minnas att man någonsin varit, överlyckligt intog sängen kl 9.

Nu är det lördag morgon, en godkänd frukost är avklarad och en ny dag av intryck väntar.
Ikväll ska hela truppen åka en 12 timmars nattbusstur till Sucre där den två veckor långa språkkursen väntar. ännu en trevlig natt for våra, forhoppningsvis härdade, sätesmuskler..

Jag onskar er alla en trevlig helg!
Kramar fran mig och La Paz